Vi har köpt hus

Som ni vet har vi köpt hus! En stor träkåk med vinklar och vrår, mitt i ett villakvarter med hus på alla håll. Ändå känns det som en egen borg, ett litet kungarike som är vårt. Äntligen har vi hittat vår vrå i världen. När vi var på första visningen och hade hunnit till övervåningen och Filip pratade om myshörna till barnen när vi vuxna sitter där nere och äter middag, då, då kände jag det i magen. Jag kan se oss leva här. Under andra visningen hann vi bara in i den nymålade hallen där barockbyrån Filip har fått ärva skulle passa perfekt innan jag sa Jag vill ha det här huset och F svarade Då ska vi ha det som att jag bad honom köpa med sig en liter jordgubbar från affären. Som att det var det självklaraste i världen. 


Jag hade svårt att sova om nätterna, drömde om huset och hur det skulle vara möblerat. Vi pratade inte om annat, bara om husets alla vrår och vad vi ska göra, alla drömmar. Det är det bästa med just den här perioden av att flytta, man behöver inte tänka praktiskt, kan helt fokusera på drömmarna och visionerna. Vi gjorde en plan och fick hjälp att räkna på det ekonomiska av min svärmor. Vi drog med oss halva svärsläkten för att kontrollera takpannor, eventuella fuktskador och fönster som behöver bytas. Det är en hel massor att göra, men efter femtes års husvisningar får man någon slags magkänsla. Så vi la ett bud. Väntade. Fick det. Dagen innan midsommar jobbade jag över, sen lämnade vi Mimmi hos barnvakt och körde till nuvarande ägarna, satt på verandan en ljummen sommarkväll. Skrev på köpekontrakten, skålade med whiskey och alkoholfritt bubbel, fick höra historien om lejonen vid valvet och bestämde att de nog fick stå kvar där iallafall. Vissa saker är en del av husets själ. (null)
Det har känts rätt hela vägen. Ligger ett par hundra meter från sjön åt ena hållet, affär och busshållplats åt andra hållet och skidbacken med motionsspår där jag har backtränat ett par gånger åt det tredje hållet. Cyklar du en kilometer är du inne i byn vid bussen. Eller ute på landet bland ängar. Läget är en kompromiss av allt, ett sätt att få allt vi drömt om. 

På tomten står boningshuset som är från 30-talet fast utbyggt. Ja, och ett ett garage med grillhus och verktygsförråd som påminner om en timmerstuga i alperna.  (null)
Mitt emot timmerstuga ligger gästhuset som också inrymmer en verkstad, en liten gästtoalett och ett rum som blir F s studio. Det är en hundratusentals anledning till att vi tyckte om huset så mycket. Nu kan våra gäster ha det gott och stanna längre utan att behöva trängas i Mimmis rum eller på soffan. Filip kan äntligen bygga sin drömstudio (nästan) med ljudisolering och sångbås, det kommer inte störa någon.  (null)
I källaren finns tvättstuga, förvaring och ett litet rum som ska bli mitt experiment fram tills någon av ungarna lägger beslag på det som fritidsrum. Men i ett par år har jag plats för yoga, träna, måla alldeles för sig själv. Det är nästan lika gott att tänka som att vi kommer ha en riktig tvättstuga. 

Huvudplanet kommer vara vårt sociala liv. Med vardagsrum och matplats i ett. Med köket och dörren ut till altanen. Här ska vi äta många sommarfrukostar , här ska vi ha julmingel och barnkalas. Här ska vi titta på mello, golftävlingar och små filmsnuttar från tiden innan vinkelgatan. 

Ovanvåningen blir sov och vilorum. Lugnt, skönt och fritt fram att vara lite stökigt. På balkongen som ligger utanför vårt sovrum ska jag dricka morgonkaffe, vädra täcken och titta ner över min framtida köksträdgård. 

Jag längtar tills vi är där. Tills vi kan påbörja ett livslångt projekt att forma vår vrå av världen just som vi har drömt om. Och nu ligger det på armlängs avstånd , det kan jag stå ut med, särskilt med tanke på att vi kommer vara inflyttade och någorlunda uppackade till 1:a advent. Vilken målbild, adventsfrukost med hembakt vörtbröd och risgrynsgröt i vårt alldeles egna hus. 

Iakttagelser, Mammalivet, Vardagen | | 2 kommentarer |
Upp