Pappors föräldraledighet och arbetsplatsens kultur

Det har gjorts en studie vid Göteborgs universitet som ni kan läsa mer om här. Poängen är att pappor väljer att ta färre föräldradagar på grund av arbetsplatskulturen . Det tillsätts inte vikarier och att välja arbete före familj ses som eftersträvansvärt. 

Inte så förvånande va? Men sorgligt. 

Jag har fått mycket större förståelse för att man inte delar lika på föräldraledigheten. Det handlar om vilka förutsättningar man har. Vilken typ av anställning och inkomst och så vidare. Sånt kan man inte veta hur man hanterar innan man själv är där. 

Vi delar lika nu, men har också extremt bra förutsättningar för det. Planen framåt är att F ska gå ner mer i tid än jag. Jag har svårt att se att vi skulle göra likadant om F arbetade inom till exempel byggbranschen. Det känns på något vis svårare. 

Men visst måste vi prata om det här? Inte skamma för att man gör si eller så, utan prata om varför man väljer att göra på ett särskilt sätt. Vill man göra på ett annat sätt? Vad krävs för att det ska funka att göra på ett annat sätt? Hur ska vi faktiskt praktiskt kunna komma vidare? 

Är det inte tröttsamt med alla mamma- och pappaskammande på alla håll? 

Upp