Suck i maj

Jaha. Idag kom sommaren och samtidigt gav jag liksom upp. Så trött och sliten och stor och inga kläder som passar och socialt utsvulten och så mycket längtan efter så mycket som just nu inte går att göra något åt!  
Att vara höggravid är sannerligen inte något jag är så bra på eftersom det här med att ligga på soffan och titta på en serie eller läsa en bok eller äta praliner är njutbart när det också är begränsat. Just nu är det liksom min huvuduppgift i livet näst efter att ta hand om Mimmi. Inte riktigt min cup of tea! 
(null)

Jag längtar så mycket efter bebisen och vårt liv som tvåbarnsfamilj även om jag förstår att det innebär en enorm förändring för oss. Men vi har ju valt att skaffa ett barn till för att vi vill vara fyra, och inte för att jag ska gå runt som en gråtandes flodhäst. Om någon endaste ber mig att njuta av denna tiden så vet jag faktiskt inte var jag blir av. Vad exakt är det man ska njuta av undrar jag? 
(null)

Jag förstår också humorn i detta, är inte ett dugg bättre än parodierna på en höggravid kvinna och kommer skratta gott åt det sen. Men först sen eftersom det då går att titta på det utifrån och slippa känna värken, värmen, isoleringen, hjärntröttheten, sömnbristen, orörligheten och allt det andra som följer med på köpet. Just nu kan jag varken njuta eller skratta eftersom jag är mitt i det. Och mitt i en höggraviditet är , åtminstone för mig, en utmaning jag är innerligt tacksam för att den har en begränsad tid (som just nu känns alldeles för lång men ändå). 
(null)

Nåväl. Eftermiddagen idag var riktigt fin, och gårdagen var också riktigt fin. All tid med Mimmi är helt klart det som just nu sprider solsken även i min självömkande gråa lilla vrå. Hon är en riktig liten stjärna och solstråle på en gång. 
(null)

Gravidlivet, Mammalivet, Älskade unge | |
Upp