Framtidsspaning

Det är en speciell tid att leva just nu. Hela världen förändras. Inte enbart på grund utav coronaviruset, utan kanske mest på grund av konsekvenserna av coronaviruset. Människan har tvingats ändra vardagsbeteenden. Vi tvingas rannsaka oss själva. Vi tvingas tänka om. Världen kommer att vara förändrad efter det här. Vår tids livslinje står precis vid en brytning, och kanske är det just precis det som behövs. Globaliseringen vet inga gränser, den har varit norm och positiv men vi har fått offra så mycket för den. Samtidigt har så många trott att det går att bara få ut det positiva av globaliseringen och blunda för de negativa konsekvenserna. Vi har levt på, snabbare och snabbare. Rörligare och rörligare. Världen har blivit närmare, ingenstans är omöjligt att ta sig. Ingenting är längre bort än ett par klick. Allt är begärligt. Nåbart. 

Men pendeln vänder alltid håll vid något tillfälle. 


Viruset sprider sig så snabbt över hela jorden. Vi kan inte skylla på något annat än oss själva. Vårt sätt att leva. De som normalt kan skylla ifrån sig, köpa sig fria, är nu anledningen till att vi är där vi är. Inte bara, men högst delaktig. Vilka är det som har möjlighet att åka på skidsemester i Italien? Vilka är det som inte längre går ut och äter, tittar på teater eller flyger till Gran Canaria? De som har råd. Media rapporterar om detta för att det är allvarligt, men inte bara. Den här krisen drabbar alla. Men på olika sätt. 

Det är skrämmande och faschinerande. Jag tycker mig läsa in en skräckblandad förtjusning. Skrämmande för de som tillhör riskgrupperna, för de som står inför att inte längre ha sina arbeten. För de som påverkas genomgående. För oss andra, som kan leva vidare hyfsat bra, så finns det också något förtjusande med detta. Tempot saktas ner. Plötsligt är konsumtion och uppvisning av livet inte detsamma som livskvalitet. Plötsligt är livskvalitet att ha friska nära och kära, vård som pallar trycket. Förskolor och skolor som barnen kan gå till när vi faktiskt har ett jobb att gå till. Toalettpapper och fri tillgång till ett välfyllt sortiment på Ica. Möjligheten att fritt röra sig utomhus, i offentliga miljöer. Friheten att träffas tillsammans, när många andra länder har infört stränga regler om hur många som får träffas på vilket sätt. Vi har tillgång till naturen, får vistas där. Vi har ett relativt starkt samhällssystem som kämpar och anpassar sig efter omständigheterna. 

Vi har allt det som generationerna före oss byggde upp. Men för första gången behöver nu levande generationer genomgå en kris där det blir tydligt att vi faktiskt har priviliegier som inte alls är självklara. Som vi har tagit för självklara, fram tills de riskerades. På grund av hur vi lever. 

Utan att förringa alla de negativa allvarliga konsekvenserna som kommer av corona så tänker jag också att detta är nyttigt. Vi tvingas tänka nytt. Inte nödvändigtvis att det var bättre förr, men vi kan dra nytta av fördelarna med hur ett samhälle såg ut innan globaliseringen samtidigt som vi kan använda oss av flexibiliteten och möjligheterna globaliseringen har skapat för att komma vidare. 

Jag tror att vi i människosjälen blir lite mer jordnära för en stund. Inser att vi bor i ett korthus, och det måste förstärkas. Jag tror att vi går in i ett nytt tidevarv, även om vi på många sätt kommer leva vidare som förr så fort vi har glömt hur det var att leva i en värld där nya livsomvälvande beslut fattas timme för timme, dag för dag. 

Jag tror vi kommer hemestra mer. Att det inte kommer att vara fult att bunkra. Att vi handlar mer svenskt och stöttar mer lokalt. Att vi uppskattar alla evenemang som innebär att vi träffas tillsammans. Kanske kommer vi ha bättre handhygien, vara noggrannare med att stanna hemma från jobbet vid sjukdom (iallafall ett tag). Kanske kommer de som arbetar inom välfärden få en välförtjänt statushöjning ekonomiskt, socialt, politiskt. Kanske flyger vi mindre. Kanske kanske blir världen lite större och luften lite renare. 
Nya värden skapas. Nya affärsidéer som passar ett nytt tidevarv. Kanske kommer vissa företag aldrig tillbaka, kanske skapas nya. Kanske ökar människors generella sparande. Kanske blir vi mer möteseffektiva. Kanske söker vi gamla traditioner som har med självförsörjning att göra, fast på olika sätt. Troligtvis kommer vi värdesätta varandras yrkeskategorier på ett nytt sätt. Alla behövs. Det är så tydligt nu. 

Jag tror vi förändras, men inte på de sätt vi tror. Jag är hoppfull, även om det just nu känns overkligt att det som sker, faktiskt sker. Vi får se. Ingen vet. Ingen kan sia om framtiden förutom den som levt den. 
Iakttagelser | |
#1 - - Anna:

Perspektiven förändras helt klart ~ vi ska hemestra i vår fina stad i vår & sommar om vi har förmånen att vara friska. Jag njuter av varje dag som vi kan gå till jobb skola & förskola. Den närvaron är jag tacksam för. Kram

Upp