+ 11 kilo, vad händer?


Sedan jag blev gravid har jag gått upp cirka 11 kilo. Heeelt förklarligt utifrån hur jag har ätit, och hur lite jag har tränat. De där kilona börjar kännas nu, jag är tyngre och har säkert tappt de muskler jag lyckats träna ikapp sedan förra graviditeten. Jag äter på ett helt annat sätt nu. Min kropp suktar efter kolhydrater som potatis, pasta, bröd, som jag annars inte alls äter mycket av. Jag vill dessutom äta större mängder, och måste äta större mellanmål för att inte få blodsockerfall. 
(null)

De som vet säger att man ska undvika att gå upp mer än nödvändigt, men ärligt talat så är jag tveksam. Min kropp jagar kalorier, som att den försöker äta upp sig inför förlossning och amning. Jag låter kroppen äta upp sig, försöker att njuta av varje tugga, och återgå till vad många andra skulle se som strikt kost sen igen. Jag kommer aldrig tillbaka till samma kropp som innan, det har jag sannerligen lärt mig, men jag vill lära mig att leva i den nya kroppen efter min andra graviditet, och jag vill bli mitt starkaste snabbaste jag, kanske lagom till sommaren det året jag fyller 30. Då har jag hunnit låta kroppen återhämta sig ett år, och träna i ytterligare ett. På den tiden bör jag hinna få någon mat och träningsrutin som är hållbar över tid med två barn i ett stort hus. Men för att komma dit måste också kroppen tillåta att komma dit. Sådant vet man heller aldrig, och det kommer jag heller aldrig ta för givet efter att ha fått en förlossningsskada som ändrade mycket för mig och min livsstil. 
(null)

Men jag behöver inte fundera så mycket över hur det kommer att vara sen. Jag har fullt upp med att vara gravid, pusta& stånka, vara trött, svettig, finnig och samtidigt njuta av sparkarn i magen i en vardag som är fullproppad av vardagssaker. Just nu är det mer än tillräckligt. Förra veckan upplevde jag för första gången i mitt liv att kroppen sa tack och stopp. Min kapacitet är nedsatt och därför får min vardagslivsinsats vara att bära ett barn i min mage, och ett på höften. Hur kroppen ser ut är för tillfället ointressant, liksom att hinna träna regelbundet. Att städa, diska, tvätta, baka och allt det där andra gör jag efter ork och vila. Jag ber F göra det mesta, och det han inte hinner får vara tills jag har ork. Att hela tiden halka efter i vardagslivet, och inte kunna köra på som vanligt gör att jag förstår storheten i fiskpinnar och snabbmakaroner, grötmiddag och omelett. Det är vardagsräddare som barnet äter utan större bekymmer. Det med lite frysta ärtor eller broccoli bli en helt okej onsdagsmiddag just nu. 
(null)
Så med andra ord är min gravidstatus SÅ GRAVID OCH SÅ TRÖTT OCH SÅ MYCKET SMÅBARNSLIV att jag är en parodi på mig själv. Det får vara så, oavsett viktuppgång, fiskpinneträsket, alltidtrött och aldrighinna. Detta är under en begränsad tid, och det gör att det känns heeelt okej, iallafall oftast. 
Gravidlivet, Hälsa, kropp & träning, Mammalivet | |
Upp