Mitt standard benpass

(null)
Igår körde jag ett morgonpass på gymmet. Först pw dit, sen rodd som uppvärmning i cirka tio minuter. Sen blev det fokus på benen. Jag har fastnat lite i att göra samma övningar varje vecka, behöver komma ifrån det för att det inte ska bli tråkigt. Men de övningar jag körde igår var: 

Marklyft 15 x 3 varvat med
Vadpress 30 x 3 

Enbent knäböj 10 x 3 på varje ben

Höftlyft 30 x 2 
6 tunga militärpress (glömde göra resten hehe)

Insida lår varvat med utsida lår i maskin 10 x 3 

Hanteldrag längs sidan av kroppen/sida mage 12 x 3 på varje sida

Gående utfall med hantlar ca 20 stycken sen orkade mina lår inte mer. 


Hälsa, kropp & träning | | Kommentera |

Föränderlig kropp




Bild 1 och 2 togs i maj 2018, ca två månader efter förlossningen. 
(null)
(null)

Gravidbild togs i mars 2018, två dagar innan förlossningen. Jämförelsebild togs i somras, i juli 2018 tror jag. 
(null)
(null)

Dessa bilderna togs i februari 2019
(null)

Kroppsuppfattning
Jag tycker det är så märkligt att detta är samma kropp på alla bilderna. Men de har heeeelt olika förutsättningar och förmågor. Att få barn har varit en resa på alla plan, även den fysiska. Det har ändrat min självbild och kroppsbild lika mycket som min syn på kost och rörelse. Jag är mindre brydd över vad andra tänker om min kropp, hur den ser ut. Tycker att jag är fin och känner det långt in i hjärteroten på ett helt annat sätt än tidigare. Tänk vad kroppen klarar. Vad den måste palla med. Jag har lärt mig att ta tillvara på den, vara rädd om den. 

Min kropp är mindre laddad nu. Den är... en kropp. Som inte syftar till att andra ska uppskatt den, utan som finns för att fungera och för att jag ska uppskatta den. Vi är äntligen någorlunda överens.

Men kroppen har också åldrats mycket på den här tiden, att bära, föda och ta hand om ett barn tär på kroppen. Den åldras fortare och det känns överallt. Jag skymtar rynkor runt ögonen och har inte samma fasthet i hyn. Bråsk i axlarna och en skrynklig mage. Att ha en målbild som dagens ideal består av är inte längre fysiskt möjlig. Men det är inte heller det jag vill.

Min kropp är en kropp

Hur den ser ut är inte lika viktigt längre, eller det är inte det viktigaste. Även om jag tycker om att göra mig fin med smink, kläder, hudvård så är det inte något jag värderar mig själv utifrån längre. Min kropp är en kropp, och jag gör mig fin för att vara fin. Det handlar inte om att vara attraktiv eller så. Det handlar om att det känns bra att ibland lägga ner lite extra tid på hur man ser ut eftersom det säger att jag bryr mig, det är ett sätt att visa uppskattning. Att ge sin tid och på något sätt prestera för att visa att det är något mer än bara som vanligt. Rätt eller fel är inte relevant, det är bara så jag känner. 

Heja kroppen! 

Jag gick från att ta kroppen förgivet, till att vara höggravid och isolerad i den, till nyförlöst och i läkningsprocess, till nybliven mamma och till att leva i ovisshet om den funkar, till att börja använda den, bli starkare och läka allt mer, till att komma hit. Till en mer och mer återhämtad kropp som fungerar, är starkare och funktionell. Jag uppskattar den därför att jag blev så illa tvungen att förstå att den inte går att ta förgiven. Den måste vårdas och då kan man kanske räkna med att den ska hålla. Kanske. 

Det är läskigt att skriva det här inlägget, att visa de här bilderna. Jag vill inte värderas, vill inte att det ska bli annat än en kropp. Men jag vill också att det inte ska vara så konstigt. En kropp är en kropp och måste inte vara laddad med massa massa saker . Jag tänker på det Mannheimer och Skäringer säger: att vi behöver tillbringa mer tid på badhus där det finns alla typer av kroppar och ingen värderar det. Vi måste bort från filtrerade bilder. En kropp är en kropp och den ser olika ut under olika perioder i livet. Man tänker olika om den och så är det liksom med det på något vis. Eller vad tänker ni? Kommentera gärna! Är nyfiken på era tankar! 

Hur tränar jag bålen utan att belasta?

Jag fick en fråga på Instagram (enda frågan jag har fått nästan, är glad för frågan, eftersom jag klurat mycket på det. )

Hur gör du med bålträning? Hur tränar man med så lite båltryck som möjligt? 

Okej. Först och främst. Jag är lekman och har ingen som helst kunskap om detta som man kan ta för professionella råd. Hur jag tränar har förändrats under lång till. Min svägerska lärde mig grunderna för hur man tränar på gym, jag tycker om yoga och använder det i träningen, har träffat en sjukgymnast en gång, har gått Starkmamma nybörjare och googlat googlat googlat. Men ärligt talat så går jag 80% på känsla. Därför är detta bara min egen upplevelse och erfarenhet av att träna med min kropp, det kan vara så att jag gör saker som inte alls är bra för just dig och det är viktigt att ha med sig. 

  • Jag har följt hur många konton som helst om träning och kost men har plockat bort alla som inte skriver om att träna med en förlossningsskada/ träna bäckenbottenvänligt. Jag följer alltså inga träningsgurus utan den inriktningen oavsett om de skriver utifrån forskning eller ej. Jag slutade följa "vanliga" träningspersoner när jag insåg att de finns en risk att de skriver utifrån män, och forskning som är gjord på män. Och det funkar inte för mig i den här kroppen. 

  • Jag gör ingen träning jag inte är bekväm med. Yoga, gym, provar lite löpning, simning och liknande träning går bra men de flesta färdiga passen har jag till exempel valt bort pga att jag känner av mer tyngdkänsla och ont i magmusklerna + för högt buktryck. Jag provade core-pass men kroppen skrek nej. Så då blir det inga fler core-pass.

  • Jag tränar på gym men använder väldigt få maskiner endast utifrån att jag inte tycker det känns bra i bäckenbotten efteråt. Kan få ont och tyngdkänsla. Jag använder främst min egen kroppsvikt, pall (eller vad det nu heter ?), skivstång med lätta vikter, gummiband och lätta kettlebells. 

  • Jag tränar efter dagsform. Dagsformen skiftar otroligt mycket, inte minst pga var i menscykeln jag är. Känns det inte bra att göra så gör jag det inte mer. 

  • Jag gör inga hopp och försöker tänka på att inte vara för mycket bredbent med böjda knän. (Lättare sagt än gjort!) Jag gör till exempel benböj men bara så mycket som känns bra. I början (alltså när jag började träna i höstas typ sex månader efter förlossningen) så vågade jag knappt göra en vanlig benböj. För någon vecka sedan gjorde jag 30. Imorse ville jag inte göra någon. 

  • Jag lyfter aldrig tungt. Detta lärde jag mig den hårda vägen! Lyfter inte över 20 kg. Gör jag marklyft fokuserar jag på teknik och bålen, känns det bra lyfter jag hellre fler gånger men oftast inte fler än 10-15, ibland inte mer än 8x3. 

  • Kroppen som redskap är nummer ett. Finns mängder med övningar på till exempel youtube. För mig var det dock guld att gå starkmamma-träning först. Utan den hade jag nog inte vågat träna på gym nu. 

  • Jag försöker träna tre pass/vecka. Underkropp, överkropp och bål. Men i alla tre passen fokuserar jag mest på bål och rygg, även i de övningar som egentligen inte är bål eller ryggövningar. 

  • Jag gör inga situps eller så, gör typ bara magövningar som tränar de inre magmusklerna på ett skonsamt sätt. 

  • Försöker att belasta buken lite varje pass istället för mycket under ett pass. 

  • Göra mycket övningar sittande eller liggande. Mattan är bästa vännen! 
(null)

Om ni vill kan jag lägga upp lite mer om de övningarna jag gör. Men mitt bästa råd är att prata med en sjukgymnast och en pt som har specialutbildning. Och att gå på känsla. Och att skippa alltsom inte känns ok men våga köra på lite mer när det känns ok. Och att prata med läkare om det inte känns bra. 

Jag försöker att inte bli peppad/hetsad till att lyfta tungt även om det sägs vara mest effektivt och även om jag tycker det är roligast. Jag kommer aldrig att bli supervältränad och försöker att släppa den tanken även om dagens "smalhets" på många sätt har blivit "styrka och muskler"-hets. Jag försöker att inte stressa och titta på hur mycket eller mindre tungt jag lyfter från gång till gång, utan istället fokusera på att göra övningarna rätt och kroppsvänligt. 


Upp