Träna med förlossningsskada

Under typ hela hösten har jag tränat/yogat 2-3 gånger i veckan + gått mycket vilket har gett resultat såklart. Förra veckan skaffade jag gymkort igen, och har gjort fyra eller fem pass. Det var ett par år sedan jag gymmade sist, och då hade jag aldrig en tanke på vad som belastade hur och på vilket sätt det påverkar i längden. 

Men sånt är ju mest det jag tänker på nu. Hellre hel än att lyfta tungt eller göra alla maskiner. Hellre gå fort än springa. Hellre kroppsvikt än tyngder och så vidare. 
(null)
Det är en annan sak att träna nu. Jag är försiktigare och får äta upp om jag tar i. Inte så att jag får ont eller så. Men det kan strama, jag kan få lite tyngdkänsla. I samband med varje gympass försöker jag träna de inre magmusklerna och göra knipövningar, antingen innan, under eller efter passet. Jag tror inte att jag kommer köra så hårt som jag gjorde förr (verkligen inte ofta, men ibland körde jag hårt). Vissa saker känns uteslutet, som tunga marklyft, utfall och tung benpress men det är för att jag är för dåligt påläst. Kanske att jag får gå mamma-träning igen och då skriva upp allt samt fråga om övningar som är bra, och de som är dåliga för att kunna träna hållbart. 

Men jag ska inte sticka under stolen med att det är lite begränsande. Samtidigt som jag kanske inte alls hade tränat regelbundet om det inte vore för förlossningsskadan. Och ATT röra på sig är ju bättre än att inte röra på sig, det är ju ett som är säkert iallafall. 

Finns det något med en sfinkterruptur eller med annan förlossningsskada som vill dela med sig av hur ni gör? 

Vikt och sånt

Den senaste tiden har jag fått lite kommentarer om att jag har gått ner i vikt. Vilket kanske inte är så konstigt eftersom jag gick upp 23-24 kilo under graviditeten och hade gått ner allt tidigare i höstas. Jag tänkte att amningen gjorde sitt, och att jag efter amningen behövde vara lite vaksam på att inte äta alldeles för mycket men samtidigt inte skulle bli ledsen om jag gick upp lite i vikt igen. Men så blev det att jag fortsatte gå ner i vikt, långsammare men ändå ner. Och jag ljuger om jag säger att jag inte har gjort någonting. För det har jag ju. Anpsssat kost efter magen, räknat lite kalorier då och då för att förstå hur jag äter samt att jag rör på mig mycket mer nu än innan. Men det är inte så att jag har bantat eller strävat efter att bli smal. Jag är nöjd med min kropp om den fungerar, men jag vill också hålla mig lite i örat för att inte gå upp eftersom det påfrestar bäckenbotten. 


Men detta är ju så svårt, med vikt och sånt. Hur mycket ska man säga, skriva, prata om det? Det är ju klart att jag blir glad av att kunna ha kläder jag inte har kunnat ha i vuxen ålder. Att det känns tillfredsställande när jag ställer mig på vågen och inte har gått upp i vikt. Jag är ju född i detta samhället där så mycket handlar om hur kroppen ser ut, det vore enbart att ljuga om jag sa att det inte påverkar mig. 

Men det blir så svårt eftersom min vikt och min kroppsförändring också handlar om att jag har en hälsosammare livsstil. Att jag äter lagom portioner av bra mat oftast, inte alltid men oftast. Det handlar om att jag rör på mig och tränar och har fått muskler som behövs för att kroppen ska orka. Att jag är intresserad av näringsrik mat, att planera, handla, laga och ätaoch finner ett nöje i det. Det gör ju att det känns konstigt att inte prata om det, och att prata om det. Eftersom det å ena sidan tenderar att bli något hetsigt och lite väl hurtigt, å andra sidan är det ju såhär det är. Så jag är. 

Vad vill jag säga egentligen? Ja både att jag vill och inte vill skriva om det. Vill eftersom det är en del i vad som hände inuti mig efter förlossningen, att jag insåg att det krävs lite jobb för att hålla kroppen i skick. Och vill inte eftersom jag inte vill kroppsstressa andra, så som jag antagligen hade blivit av att läsa om det blev för mycket vikt, rörelse och kalorier. Man har olika förutsättningar och olika vilja. Jag tänker att det hade varit skönt att ta bort all värderingarna i det. Att man ska kunna prata om det och inte prata om det utan att det ska bli värsta grejen. 

Jag vill prata om det eftersom det har att göra med så mycket mer än bara ett par siffror på en våg. För mig handlar det också om att jag faktiskt inte visste hur min kropp skulle vara långsiktigt efter förlossningen. Jag förberedde mig på att inte kunna göra vissa saker mer, på att inte kunna träna eller springa eller bära som jag har kunnat, eller vill kunna. På att det inte skulle handla om att välja utan om att inte kunna. Men så kan jag. Det krävs mer än innan och så är det med det, men jag kan och jag vill vara stark. Vill att min livsstil ska vara hållbar så att jag kan få vara med länge! Och det är den nu, iallafall just nu. Sen får vi se hur det håller över tid. (null)

(null)

En splittrad söndag & saffranscitrus med grädde & hasselnötter

(null)
I söndags åkte min man och bebis till farmor så jag blev ensam kvar hemma. Det som hände var att jag blev helt hispig för alla saker jag ville göra, skulle jag hinna? Det blev så att jag till sist inte visste vart jag skulle börja så jag satte mig ner och gjorde ett schema för dagen. Japp. Jag var på loppis igen , och fyndade både det ena och andra, ni får se! 
(null)
Jag följde schemat slaviskt och städade uppe, nere, slängde skräp och tog fruktpaus enligt schemat. Jag drog på mig det gråaste jag kunde hitta, slängde yogamattan på golvet och drog igen en träningslista på Spotify. Värmde upp med solhälsningen ett par gånger och körde sen övningar utan vikter i en intensiv halvtimme. I slutet sa jag högt för mig själv "jag döööör". Men det gjorde jag så klart inte. Ovan ser ni min mammamage, så kan man se ut om ni nu inte visste det.
(null)
Just som jag var klar kom familjen hem och vi lekte, åt middag (alla tre åt olika), fixade matlådor och förberedde efterrätten vi skulle ätit dagen innan. Jag & Mimmi tog ett bad innan det var dags för henne att sova. När hon somnat åt vi efterrätt och tittade på film/läste/grejade med tvätt/provgjorde sänghimmel. Jag tycker efterrätten som jag hittade hos Underbara Clara var för söt så tänkte prova en annan variant nästa gång, såhär:

Koka upp 2 dl vatten, två kanelstänger, ett kuvert saffran, hela nejlikor och stjärnanis om ni har. Låt koka en stund och slå över fileade grapefrukter, apelsiner och/eller blodapelsiner.  Låt stå och dra. Servera med lite grädde, krossade och eventuellt rostade hasselnötter och ringla honung över. Kanske kan det bli gott, eller vad tror ni? 




Upp