Nya rutiner

Inatt sov jag med Mimmi i hennes rum. För första gången på hela veckan vaknade hon inte och var ledsen på hela natten. Då är det mysigast av allt, att få sova med henne. När hon vill vara nära nära och inte drömmer mardrömmar. Klockan ringde först 05.00. Då gick jag inte upp. Sen ringde den 05.30 och då gick jag upp, F fick lägga sig hos Mimmi. 05.40 skrapade jag bilen och svor över att jag gjorde det. 05.45 var jag på gymmet. Stannade nästan en timme och körde benpass.  (null)06.45 var jag hemma och gjorde havregrynsgröt till frukost. Om en liten stund ska jag duscha, göra mig iordning och gå till jobbet. Idag börjar jag troligtvis 08.00. Klockan 13.00 har jag ett slags möte och sen är det eftermiddag och nästan helg. 

Mina nya morgonrutiner är fortfarande inte inkörda, men det är skönt att ha kvällarna fria till Mimmi och F. Om jag känner mig pigg efter ett pass på morogonen? Aldrig. Vill helst sova igen, och undrar varje gång varför jag envisas med att morgonträning. Sen kommer jag på det ganska fort, och i veckan har jag fått fysiska påminnelser; ska kroppen hålla måste jag träna. Och tiden med familjen är för värdefull att rucka på, då återstår tidiga mornar. 

Jag vill verkligen göra allt i min makt för att kroppen ska hålla. Att börja jobba har inneburit förändringar som gör det svårare, jag känner av ärr och så mer också. Så det är bara att lägga manken till. Vilket i sig är något positivt och som jag borde gjort redan innan. 

Krångel

Hejhopp denna sena måndagskväll, hur är det? 

Här är det bra. Jag har jobbat idag och tyckte det var så roligt. Det är skönt att känna så, för det väger kanske upp det tråkiga med att inte få hänga med Mimmi hela dagarna. Annars så krånglar magen av förklarliga skäl; för två-tre veckor sedan bestämde jag mig för att låta huvudet och kroppen vila från tankar om mat, mängd, kalorier, näringsämnen, fibrer och sånt och bara hänga med. Vad blir jag sugen på? Vad äter jag? Hur mycket? Hur funkar kroppen? 

Men ja, nej, det är som jag skrivit innan: inte värt det. Jag kan inte bara hänga med. Jag måste tänka på vad jag äter och kanske framförallt hur mycket av vad jag äter. Magen är uppsvälld och ärr och sånt gör sig påminda. Eller, att det har varit trasigt och blivit sytt gör sig påmint. Nästan nio månader senare. Ja, det är nog såhär det kommer vara ibland.

Oftast tycker jag inte det är så värst jobbigt även om mitt liv är påverkat av förlossningsskadan, men kvällar som den här känner jag bara VARFÖR FICK JAG INTE SNITT eller så. Sen tänker jag att det inte går att tänka så, det blev som det blev och det är som det är. Alla har sina kamper, detta är en av mina. Jag får helt enkelt bara äta massa frön och grönsaker, inte bröd(inte ens hembakt) och fortsätta mäta portioner samt hitta sätt att röra på mig på jobbet. Inte jättedåligt va? Och sen är vissa dagar bara sämre än andra, det behöver inte vara hela världen. Men lite jobbigt är det så att jag måste få skriva det högt. 
Förlossning, skador & återhämtning | | Kommentera |

Träna med förlossningsskada

Under typ hela hösten har jag tränat/yogat 2-3 gånger i veckan + gått mycket vilket har gett resultat såklart. Förra veckan skaffade jag gymkort igen, och har gjort fyra eller fem pass. Det var ett par år sedan jag gymmade sist, och då hade jag aldrig en tanke på vad som belastade hur och på vilket sätt det påverkar i längden. 

Men sånt är ju mest det jag tänker på nu. Hellre hel än att lyfta tungt eller göra alla maskiner. Hellre gå fort än springa. Hellre kroppsvikt än tyngder och så vidare. 
(null)
Det är en annan sak att träna nu. Jag är försiktigare och får äta upp om jag tar i. Inte så att jag får ont eller så. Men det kan strama, jag kan få lite tyngdkänsla. I samband med varje gympass försöker jag träna de inre magmusklerna och göra knipövningar, antingen innan, under eller efter passet. Jag tror inte att jag kommer köra så hårt som jag gjorde förr (verkligen inte ofta, men ibland körde jag hårt). Vissa saker känns uteslutet, som tunga marklyft, utfall och tung benpress men det är för att jag är för dåligt påläst. Kanske att jag får gå mamma-träning igen och då skriva upp allt samt fråga om övningar som är bra, och de som är dåliga för att kunna träna hållbart. 

Men jag ska inte sticka under stolen med att det är lite begränsande. Samtidigt som jag kanske inte alls hade tränat regelbundet om det inte vore för förlossningsskadan. Och ATT röra på sig är ju bättre än att inte röra på sig, det är ju ett som är säkert iallafall. 

Finns det något med en sfinkterruptur eller med annan förlossningsskada som vill dela med sig av hur ni gör? 
Upp