Har hon redan börjat på förskolan?

För två veckor sedan byttes jag och F av så att han är hemma och jag jobbar. Det har varit den planen vi har haft hela tiden, men så vet man aldrig hur det är med barn och vi visste definitivt inte innan Mimmi kom. Från början tänkte jag jobba en eller två dagar/ vecka hela december också men det ville jag inte helt + att det hade blivit ganska krångligt med alla papper och försäkringskassan och arbetsgivaren så jag var hemma hela tiden förutom tre dagar. 

Nu har jag och F bra förutsättningar för att dela på föräldraledigheten med nästan exakt lika mycket i lön samt samma arbetstider inom samma bransch. Jag tror att det gör stor skillnad av flera skäl;
1. Den ekonomiska såklart. Faktum är att vi tjänar på att dela eftersom vi båda får föräldralön från arbetsgivaren det första halvåret. Det innebär att efter ett halvår sänks min inkomst med förhållandevis ganska mycket, men nu när ; är hemma så ökar den igen eftersom han får föräldralön inlett halvår. 
2. Det är enklare att "komma tillbaka" till jobbet eftersom jag har varit hemma lite kortare tid, samma kommer det vara för F. Detta kan i och för sig vara en nackdel också om man väljer att se det som att man är hemma kortare tid med sitt barn. Men... 
3. För min del känns det inte så illa som det kunde gjort eftersom jag vet att hon är hemma med sin pappa. Det underlättar i vårt gemensamma föräldraskap, i våra föräldrarollen på håll och relationen till Mimmi blir något annat när man är hemma med henne dagligen. Detta är helt klart den största vinsten med att dela på föräldraledigheten. 
4. Branschen vi båda jobbar i är kvinnodominerad och därmed mer öppen för föräldraledighet. Ska jag vara helt ärlig tror jag inte att det hade varit lika lätt om F arbetade inom en mansdominerad bransch eftersom jargongen blir en annan. Låter det fördomsfullt? Ja kanske lite men något säger mig att det också ligger lite i det. 

Det som dock förvånar mig som främst berör den sista punkten är hur olika jag och F bemöts om det här med att vi delar typ lika. F får antingen höra att han är närvarande och engagerad eller ifrågasättande om han kommer klara att vara hemma så länge. Jag har inte fått höra något om att jag har varit hemma länge utan tvärtom får jag ofta frågan om hur det är att redan börja jobba. Jag har också fått frågan "har hon redan börjat förskolan? Hur gammal är hon nu egentligen?" många gånger, som att hennes papps föräldraledighet inte är något alternativ. Frågan om hur det är att börja jobba kan också ställas på olika sätt och det har hänt både en och två gånger att min känsla är att den inte bara ställs av välvilja, utan att den också pikar mitt val att arbeta istället för att vara hemma med mitt barn. 
Detta var jag inte alls beredd på, hur olika vi blir bemötta. Det är både intressant och lite synd. Det är ju inte precis som att jag eller F skulle värdera hur andra väljer att göra. Jag tänker att man gör det som man tänker är bäst för sitt barn, och man gör det utifrån de förutsättningarna och levnadsförhållanden man själv har. 

Vad tänker ni om det här? 

Hur känns det att börja jobba?

(null)
Den frågan har jag fått flera gånger om dagen den här veckan. 

Det känns bra och dåligt såklart. Jag tycker om mitt jobb. Jag tycker om att jobba. Men när man har en gullunge hemma blir det såklart tudelat. Men hon är med sin pappa, har roligt om dagarna och det är bara bra. När jag är på jobbet, då är jag på jobbet. Det kan kännas i ibland när jag är påväf hem eller någon gång under eftermiddagen. Men grejen är att jag tänker att det inte finns så många andra alternativ, eller jo, men för oss är detta det bästa och då känns det bra. Egoistiskt är det såklart lite jobbigt men jag ska vara ledig länge i sommar och har fler föräldradagar att ta ut när jag kan längre fram, och det känns skönt bara att veta det. 

Så hur känns det? Jo, bra får jag nog säga. 

Snart är föräldraledigheten slut

Alldeles strax är min föräldraledighet slut. Imorgon går jag upp och återskaffar morgonrutiner utan en bebis på armen, sen cyklar jag till jobbet och gör allt sånt man gör på mitt jobb och sen cyklar jag hem och möts förhoppningsvis av en unge och en man som har haft det bra. Och så gör vi sånt vi kommer göra om eftermiddagarna och kvällarna och sen börjar det om igen. 

Just nu är det svårt att föreställa mig det där livet igen, fast med ett barn. Jag tycker om mitt jobb och att ha rutiner. Men vad fantastiskt det är att få vara hemma med sitt barn, inte behöva titta på klockan utan bara gå på känsla, träffa kompisar mitt på dagen och välja helt och hållet vad dagen ska innehålla. Vilken ynnest att få se en liten liten späd människa växa och bli en lite lite större person. Att få umgås med den man älskar mest.  (null)
(null)
(null)
Det ska bli roligt att jobba, men också svårt. Det känns onaturligt att vara ifrån Mimmi så mycket, hittills har vi ju hängt ihop så gott som hela tiden sedan hon föddes. Men allt har sin gång, och för vår familj är detta det absolut bästa. Det ska bli spännande med det här kommande året, se Mimmi bli större och större och börja förskolan.
Upp