En dålig dag, en bra dag och Mimmis utveckling

(null)
Igår hade jag en dipp efter flera nätter med mindre sömn och en bebis som har varit kvällsorolig. Så vi hade en väldigt lugn dag där största grejen var att vi gick till affären och tillbaka. 

På kvällen lagade jag linsbiffar och annat gott som det kommer recept på snart.
(null)


Idag kom min svägerska över på frukost, jättemysig start på dagen och Mimmi var överlycklig för att faster kom på besök. Efter frukost och tidigt lunch åkte vi ÄNTLIGEN till babysimmet. Jag har ju hoppats att Mimmi skulle gilla det, och japp det blev en fullträff! Hon plaskade och simmade och log så hennes två små tänder syntes nästan hela tiden. 
(null)
Efteråt filade vi med Mimmis kompis och hennes föräldrar. När de behövde gå satt jag och Mimmi kvar en stund och då slog det mig att vi är mor och dotter (ja, jag vet hur det låter men vafan det är fortfarande overkligt) som kommer åka och fika själva med på samma sätt med jämna mellanrum i många många år framöver. 

(null)
Det är så COOLT! När vi kom hem var det lek och läsa samma saga typ trettio gånger. Jag tycker det känns som Mimmi har utvecklats jättemycket bara de sista dagarna. Hon är uppmärksam på ett helt annat sätt och jag tror att hon har lärt sig flera ords betydelse. När man säger "hopp" så hoppar hon ibland. Säger man "puss" så smackar hon eller (om man har tur) sträcker fram huvudet för en puss. Idag "blinkade"hon med handen när jag pekade på en stjärna i boken. Hon kan säga "vov" när hon ser sin nallehund och ibland "ho" när vi tittar på ugglan i boken. När man säger "hej" eller "hejdå" vinkar hon, även om fördröjningen ibland är så lång att den vi säger hejdå till har hunnit gå. 

 Jag tror inte hon förstår innebörden i orden, men hon kopplar iallfall vissa ord till en rörelse eller bild och hon är uppmärksam på ett helt annat sätt när vi är ute och går. 
Vardagen, Älskade unge | | Kommentera |

Nattning, dagens klädstatus & spenatpigg

Vi nattade bebis i 3,5 timme ikväll. Jag höll på att gå mitt itu. Den senaste veckan har varit... tuff och jag har gråtit vid typ tre tillfällen pga frustrerad. När vi har såna här kvällar (händer ofta, ja) så turas vi om och går upp varannan gång Mimmi vaknar. Om det sen drar ut på det och man blir för frustrerad eller behöver en paus får den andra komma ochbyta av. Den som inte har bebis får bistå med typ ersättning eller vad som nu kan behövas. Jag tycker det funkar helt ok.  (null)
Men ibland undrar jag om det finns något superknep för att bebisar ska somna? Typ en ramsa som förtrollar dem eller nått? Att få vettig kvällsrutin och sömn för Mimmi är bannemig en kamp som hade behövt en liten trollformel! 

Idag hade jag på mig vanliga kläder i cirka två timmar sammanlagt, sen har jag mest haft träningskläder och slappekläder på mig. Intressant info va? Haha!  (null)
Well, detta är vad ni får eftersom jag är lite sliten av noll anledning, ska äta spenat imorgon och hoppas det hjälper. OBS att jag inte skojar! Eller så gör jag det? Ingen vet. 
Mammalivet, Vardagen, Älskade unge | | Kommentera |

Att läka

(null)
Varje morgon tittar jag på Mimmi och undrar om det verkligen är sant, är hon min dotter? Som jag har fått med mannen i mitt liv? 
(null)
Sedan vi tittade ner på det där testet och sa högt att vi skulle bli föräldrar (utan att förstå att det var sant) så har rätt mycket vatten runnit under broarna... om man säger så. Inte bara graviditetshormoner, livsomställning & händelserika jobb. Vi har fått deala med en hel del annat som inte tillhör vanligheter. Som har varit fruktansvärt jobbigt, och än mer för att vi är i den fasen vi är. Allt hände samtidigt kan man säga, och grädden på moset var hela nyblivna-föräldrar-bubblan som toppades av ett ruttet körsbär aka förlossningsskada. 

Men så är livet. Alla har sitt. Allt kan hända, och allt händer. Så fort vi har planerat något har det inte blivit så. Vi har blivit bättre och bättre på att sitta lugnt i båten,( eller, jag står upp och skriker eller ligger på golvet och gråter), men vi har lärt oss att acceptera saker tycker jag ändå. Att livet tar en dit det vill. Att man får hänga på och försöka göra aktiva val när livet tillåter det.
(null)
Och dagar, veckor, som den här är tacken. Är mödan värd. Att vara människor är inte synonymt med att vara lycklig. Jag tror att vi är lyckliga i några ögonblick här och var, hinner romantisera de stunderna och strävar så hårt efter dem att vi glömmer livet. Livet som händer varje dag, antingen det är en bra dag eller inte. Livet som innefattar lidande, likgiltighet, tomhet och ångest, men det kan också innefatta andra saker. Skatten i gula höstlöv som lyser samspelt med solstrålarna. Inandningen av höstens första klara vindpust. Glimten i en ny människas liv. Smaken av morgonkaffet när man fått till det exakt så jävla gott man drömmer om. Att få en vänlig nick en trött dimmig tisdagsmorgon påväg till jobbet. Att bara gå upp och orka andas. 

Jag har varit så trasig. Var utmattad i mina känslor och tänker ibland att förlossningen, ögonblicket då Mimmi kom ut var det ögonblicket då jag gick helt sönder. Som att min kropp behövde fysisk gå av lite på mitten för att jag skulle kunna börja en riktig läkningsprocess. Jag behövde gå sönder och bli sydd för att kunna börja om, för att få tid att läka långsamt. Fysiskt och i mitt inre. I ögonblicket då Mimmi kom var jag på så många sätt så trasig jag kunde bli. Men det ögonblicket när Mimmis pappa kom inspringandes, grät och kom upp till mig och Mimmi, när hon vände sig mot hans röst, det ögonblicket gjorde mig hel.  (null)
Jag tror inte att helhet är något bestående. Det är också något man känner då och då korta stunder i livet. Kasam. Lycka. Helhet. 

Att vara människa är ett idogt arbete och en ynnest. Att få vara mamma till en ny men hel person är obeskrivbart. Och därför är det så svårt att förstå, att de stora blåa ögonen som tittar upp på mig på morgonen eller mitt i natten eller när som helst är någon som växt inuti mig. Som är 50% mig & 50% sin pappa, som är en helt egen person, är mitt barn. Är någon jag ska få följa genom livet. Svindlande. Det är svindlande. 
Iakttagelser, Mammalivet, Älskade unge | | Kommentera |
Upp