Uppdatering: kroppen

Nu har det gått lite mer än sju månader sedan Mimmi kom, sen förlossningen. Det har verkligen hänt mycket under den här tiden. Både i livet, med Mimmi och med min kropp. Min kropp var som ett kokt spagetti med gravidmage ganska lång tid efter. Jag hade noll muskler och fruktansvärt ont. Då förstod jag inte det, men nu vet jag att jag hade det tufft efteråt i jämförelse med andra, också under ganska lång tid. Fördelen eller hur man ska säga, är att jag inte är orolig för att klara ett snitt i framtiden. Jag har redan haft kateter, smärtstillande, restriktioner om lyft, stygn osv. Jag vet hur jag ska förbereda mig inför nästa. 
(null)
Bäckenbotten
Det går ju inte att beskriva skillnaden mot hur det var i början, eller ens för två månader sedan. MEN jag är inte som innan, och kommer nog aldrig vara det. Jag känner av ärren ganska ofta, och det känns men påverkar inte mitt vardagsliv särskilt mycket. Jag har ingen inkontinens eller känsla av framfall. Jag kniptränar varje dag men känner inte samma styrka som innan. Jag tror att någon nerv har slutat funka eller något eftersom jag inte har känsel helt, men inte har några andra bekymmer. 
När jag går mycket, eller rör på mig ofta får jag ont i ländryggen, jag tror att det är bäckenbottensmärta som kommer när jag ansträngt mig för mycket. Det sprider sig enda upp till axlar, nacke och hals men brukar lätta om jag vilar på rygg. 
Jag har ju gått på starkmamma träning vilket har gjort underverk. Jag kommer fortsätta göra övningarna och träna nån gång i veckan för att fortsätta behålla styrkan i hela kroppen, men med största fokus på bäckenbotten, rygg & mage. 
Jag springer inte och hoppar inte eftersom det inte känns bra. Det får komma när det kommer , om det kommer. 
(null)
Muskler och styrka
Min kropp har förändrats mycket den senaste tiden och jag tränar numera regelbundet. Jag är inte så stark än men bra mycket bättre än i början. Då kunde jag inte sätta mig upp i sängen utan att ta stöd av händerna men det kan jag nu till exempel. Jag tränar mjukt och strävar inte efter att bli muskulös för utseendets skull, allt är funktion. Min kropp pallar inte vara otränad med en liten plutt och rester av förlossningsskador. Jag siktar på att känna mig någorlunda stark om ett år. Då har kroppen hunnit läka och hitta sin nya form. 
(null)
Stelhet och smidighet
Jag har mycket värk i hela överkroppen och i höfterna. Jag är stel och försöker motverka det med yoga. Det funkar till viss del och jag vill bli smidigare än jag någonsin har varit. Det går sakta men säkert framåt men just nu är jag inte tillbaka till smidigheten jg hade innan graviditeten. Det får ta tid. Jag skulle behöva ett gäng omgångar massage och ska väl försöka få till det med hjälp av jobbets friskvårdspeng nästa år. Det kostar ju på att bära en bebis utan att H särskilt mycket muskler i sju månader. Sen sover ju Mimmi med oss vilket leder till att jag sover lite konstigt, plus att jag biter ihop tänderna och skulle behöva en bettskena för att slipp spänningar i käk och halsmusklerna. 
(null)
Utseende
Ja, kroppen har ändrats och det har varit en resa att följa, ibland med känslan av att vara åskådare. Men nu börjar jag vänja mig och tycka om det jag har. Det handlar egentligen inte så mycket om hur kroppen ser ut, utan vad den har varit igenom för att komma hit. Det underlättade för mig när jag insåg att detta är precis så en 26årig kropp kan se ut och vara, bara det att man inte ser såna kroppar i filtrerade sociala medier. 

Sammanfattningsvis så kan man väl säga att det är lite mer jobb nu för att hålla kroppen i schack, för att den inte ska krascha på olika sätt, än vad det var innan. Men jag upplever också att jag har förstått och mer tar tillvara på min kropp. Jag har insett att jag är en aktiv människa som sitter still relativt lite. Men det hade jag inte fattat om jag inte hade tvingats vara stilla i ett par månader som höggravid och nyförlöst. 
Vardagen | |
Upp