Bubblan spricker

Det slog mig, hårt, att den här bubblan snart är något jag ser tillbaka på. Att få vara hemma med en bebis, gå in helt i sånt man gör med en bebis, prata om bebis och liksom... leva livet med en bebis fullt ut, det är ju en ynnest att få göra det på det sättet jag gör. Fylla dagarna med bara roligt, välja bort det som är tråkigt och inte stressa med något som är stressigt på riktigt. Att egentligen inte behöva vara så noga med klockslag. Att kunna ta sovmorgon en dag, stanna hemma om jag känner för det eller tvärtom: åka iväg och göra något.  (null)
Det tog mig ganska lång tid att landa i det här men nu, nu trivs jag så mycket. Älskar att hänga med Mimmi och de andra vi hänger med om dagarna. Älskar att kunna ta det lugnt utan att ha tråkigt. Detta kommer att vara en så fin tid att få se tillbaka på i resten av mitt liv. Det bästa är att jag har lite tid kvar, en och en halv månad, och under en månads tid kommer vi vara hemma alla tre i vår lilla familj. Snacka om att här ska julmysas!  (null)
Det här året (nästan året) har också gett många nya perspektiv (såklart). Det känns som min hjärna har fått landa och som att jag har kunnat tänka nya tankar, hitt nya vägar för att nå dit jag vill. Den dagen jag börjar jobba igen kommer jag veta mer om hur jag vill ha det på längre sikt, jag kommer sträva dit väldigt medvetet.  (null)
Jag hoppas så att vi kan hitta en hållbar vardag sen också, när verkligheten knackar på i augusti eller september, nära vi ska skola in Mimmi på förskolan och jobba båda två. Jag tror vi kan lyckas, vi är ändå ganska bra på att anpassa och hitta bra sätt för att få det som vi vill. Men just nu ska jag bara ta tillvara på varje liten stund av ledighet så mycket det går. Hänga med Mimmi så mycket det går. Älskade unge! 
Mammalivet, Vardagen | |
Upp