Telefonrådgivning & känna skam

Efter förlossningen kunde vi ringa till BB för att fråga om Mimmi, det gjorde vi när navelsträngen nästan trillade av mitt i natten. Den hängde på en smal sträng och hon bara skrek och skrek. Troligtvis inte för navelsträngen men det spelade ju inte oss någon roll. 

Sen kunde jag också ringa till gyn för frågor om bristningar/läkning/stygn. Det har jag gjort tre gånger. Första gången för att stygnen drog så mycket och för att det kliade. Det var för att det läkte bra. Andra gången minns jag inte varför jag ringde och nu sist var jag väldigt orolig och ville ha en extra kontroll på sjukhuset, men det fick jag inte. Istället fick jag råd om hur jag skulle äta "Äter du fiberrik mat?" "Ja" "Har du provat linfrön?" "Ja, varje dag" "Dricker du mycket vatten?" "Ja varje dag" "Äter du katrinplommon?" Eh, nej det gör jag ju inte." Sen försökte jag resonera och förklara att jag är väldigt noga med vad jag äter och dricker bara för att det ska underlätta. Och jag är ute och går varje dag. Men det hade känts väldigt mycket bättre om jag fick en extra kontroll, eftersom jag är orolig för att något stygn har gått upp eller att något har blivit felläkt. Och det blir ju inte roligt på lång sikt. Sjuksköterskan sa att hon inte var orolig och att det inte finns tid förrän i  september när jag kommer bli inbokad. De ger inga tider för sånt här. Men om jag läcker avföring flera dagar i rad, då ska jag ringa igen. 

Jag tappade det. Sa tack och hej och la på. Jag tänkte en stund på det där, att de hade sagt att man skulle ringa vid oro. Och varje gång jag har ringt har de sagt "ring igen om det är något, om inte annat får vi titta på det". Och så gäller det bara om jag läcker avföring. Alltså, jag kände mig nästan förnedrad, skamsen. Vi lever alltså i ett av världens rikaste länder men har inte tid för en extra kontroll för någon som har en fjärde gradens bristning om hon inte läcker avföring. 

Aldrig förr har jag känt av att jag är kvinna i vården, får sämre vård än män. Men vissa stunder under hela den här följetången så har det slagit mig som en käftsmäll. Det är därför vi måste prata mer om sånt här. Inte bara förlossningsskador, utan om sånt som handlar om att vara kvinna rent kroppsligt. Så det slutar kännas skamligt att ringa och rådfråga. Så att det som är jobbigt och oskönt kommer fram, får finnas. 
Upp