Ett hem eller museeum?



Den här bilden hittade jag i gruppen "Familyliving the true story" på fejjan. Hon som tagit den & skapat detta mästerverk heter Lotta Sjöberg. Hur som haver skulle jag nog kalla vår stil så som bilden ser ut. Jag har svårt för det här med att allting skall vara supervitt , nytt fast se gammalt ut. Egentligen är det upp till var och en. Men för min del vill jag att slitage på prylar & möbler skall bära på en historia om ni förstår vad jag menar. Mitt hem ska vara ett hem och ingenting att visa upp. Vi har fått en väldig massa möbler och prylar från våra familjer för å kunna fylla upp mingelvåningen med anor från 50-talet. Och det känns så fint å kunna berätta om att matsalsbordet förr varit ett konferensbord på ett lokalt företag som gjort enorma bakmaskiner som finns lite här & var på jorden. Eller om trasmattan jag fick av en tjejkompis i födelsedagspresent för hon visste jag velat ha en med massa färger & jag som inte förrän år senare vågade berätta att jag dagen innan hon gav mig den köpt en exakt likadan. Sånt tycker jag om med vårt hem, det är liksom vi och vår historia & det lyser igenom.
Att ha en vardag | |
#1 - - Lonelyfield:

Åå, dem var bra! Typ sådär tänker jag oxå. Saker får gärna vara gamla och slitna på riktigt! Så man kan berätta deras historia. Men det där fejkade shabby chic.... Njä, det får vara i nån annans hem än mitt.
Du har en bra blogg! Jag hittade den via Kammebornia. Kommer fortsätta att läsa den =)

Svar: Man blir liksom mätt på allt shabby chic, :) Vad kul att du hittat hit! Hoppas du får en fin helg!!!
towa

Upp